Nilo dampar...

Idag är en sån där dag. En sån där dag när allt känns tungt och svårt. Sånna här dagar vill jag inte öppna min mun, vill inte säga någonting, vill inte prata med någon. Ångesten kryper fram från sin mörka vrå och biter sig tag i mig. Jag försöker skaka bort det, tänka på något annat, göra något annat. Vad som helst. Men inget hjälper. Den där låten går på radion. Den som tar mig tillbaka till tiden jag mådde som värst. På några sekunder är min själ tillbaka där. Lika lätt som du kan få mig att le, lika lätt flyger jag tillbaka till det mörka. Jag försöker få ordning på tankarna. Jag ska ju resa inatt. Till grekland. Jag ska ju upp på stan och shoppa. Försöker peppa mig själv. Det är väl roligt? Eller... Det är tusen saker som måste fixas men ångesten gör mig förlamad och paniken ökar i lagom takt till musiken. Sånna här dagar vill jag inte prata med någon. Sånna här dagar kan jag vara tyst i timmar utan problem. Vill bara vara ifred. Folk tror de vet allt. Men fan vad ni inte har en jävla aning.

Ursäkta dampet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Trackback
RSS 2.0