N I L O- The Persian Princess -

Oj vilken dag det blev.... Imorgon åker vi till thailand och vi började dagen med att åka iväg till apoteket så att jag kunde hämta ut min medicin... Jag fick en stark känsla av att jag ville hälsa på maman zari som låg på sjukhuset och titta till henne innan jag åkte därifrån. Så jag började leta efter vart det var hon låg. Det var inte lätt, jag åkte upp och ner med hissen flera gånger och gick ut och tittade på våningarna för och se om jag kände igen mig. Till slut hittar jag min släkt som alla står svartklädda utanför en dörr. En släkting förklarar för mig att hon somnat in och att det är dags att säga hejdå. Jag blir helt chockad. Jag var ju här för bara någon dag sen... Och nu var hon borta. Jag skulle bara komma o hälsa på.. Jag visste inte att hon hade gått bort igår kväll. Mamma ville inte berätta för mig eftersom de visste att jag skulle resa iväg imorgon. Så jag vart helt chockad.. Jag gick in i rummet och där låg hon fridfullt. Jag gick fram och sa hejdå, kysste hennes panna och smekte hennes hand. Alla grät. Hemskt.. Sen åkte jag med familjen och släkten hem till mormor.

Så det är med väldigt blandade känslor som jag nu måste packa min resväska och börja göra iordning här hemma eftersom vi reser imorgon... Jag önskar vi inte reste imorgon men det finns inget vi kan göra. Vi har inget avbeställningsskydd på biljetterna. Maman Zari var mittpunkten i min släkt. Hon höll ihop oss alla. Hon brydde sig om ALLA. Oroade sig för alla. Hon var världens snällaste. Vi brukade skoja och skratta tillsammans. Hon älskade att skratta. Inga ord räcker egentligen för att beskriva henne. Tårarna forsar nerför mina kinder då minnen är allt jag har kvar. Den sista tiden mådde hon väldigt dåligt och led... så nu är hon någonstans bättre. Vila ifred. Vi älskar dig så mycket allihopp. Och vi vet att du älskar oss. ♥